Låsskärmen

Bygg låset

Nästan varje app du använder börjar med samma sak: en ruta som vill ha ett lösenord innan resten släpps fram. Nu ska vi bygga det mönstret med delar du redan kan: ett textfält, en knapp och en strängjämförelse.

I Fönsterhanteraren och Knappar & räknaren byggde du fönster med knappar och etiketter som reagerar på ett tillstånd. En inloggning är samma mönster med ett nytt tillstånd: upplåst eller inte.

En viktig varning dock, så att du inte behöver undra: versionen du bygger lagrar lösenordet i klartext, mitt i koden. Det är precis det du i Personuppgifter & integritet fick veta att man aldrig ska göra. Det är avsiktligt, och vi återkommer till varför nedan.

Fältet och kontrollen

För att ta emot ett lösenord behöver du ett nytt slags widget. tk.Entry() är ett textfält, input() i grafisk form, men det stannar inte programmet på samma sätt. Fältet står och väntar, och du hämtar det som skrivits när du behöver det, med .get(), som alltid ger dig en sträng. Ett lösenordsfält får dessutom show="*", som gör att varje tecken visas som en stjärna på skärmen.

import tkinter as tk

RÄTT_LÖSENORD = "drake123"

def kontrollera():
    försök = lösenord_fält.get().strip()

    if försök == RÄTT_LÖSENORD:
        status.config(text="Upplåst!", fg="green")
    else:
        status.config(text="Fel lösenord.", fg="red")
        lösenord_fält.delete(0, tk.END)

root = tk.Tk()
root.title("Lås")
root.geometry("300x180")

lösenord_fält = tk.Entry(root, show="*")
lösenord_fält.pack(pady=20)

lås_knapp = tk.Button(root, text="Lås upp", command=kontrollera)
lås_knapp.pack()

status = tk.Label(root, text="", font=("Arial", 14))
status.pack(pady=20)

root.mainloop()

lösenord_fält.get() hämtar det användaren skrev, .strip() städar bort mellanslag i kanterna, och jämförelsen avgör. Rätt lösenord ger grön text, fel ger röd text och ett tömt fält.

Motsägelsen på rad 3

Titta på RÄTT_LÖSENORD = "drake123". Där står lösenordet, i klartext, i en fil du strax ska pusha till ett publikt repo.

Det var precis så du inte skulle göra. Och det gör vi ändå, för att funktionen ska komma på plats innan säkerheten gör det.

Det finns ett namn på sådana här medvetna genvägar: teknisk skuld Teknisk skuld En medveten genväg i koden som fungerar nu men gör framtida arbete dyrare. Precis som ett lån är den ibland värd att ta, den låter dig komma vidare i dag mot att någon får betala i morgon. Det farliga är inte att ta lånet, utan att glömma bort att man gjort det. Se: Låsskärmen . Precis som ett lån är den ibland värd att ta, den låter dig komma vidare i dag mot att någon får betala i morgon. Det farliga är inte att ta lånet, det är att glömma bort att man gjort det. Skriv därför in det i din README: låset lagrar lösenordet i klartext, och det ska bytas.

Så var tydlig med vad du byggt. Det här är ett lås i betydelsen “en dörr som är stängd”, inte i betydelsen “en dörr som håller”. Det stoppar någon som inte tänkt på saken. Det stoppar ingen som öppnar din kodfil, och det är en väldigt låg ribba, för koden ligger öppet på GitHub.

Fixen finns, den är kort, och den ligger som utmaning sist i delen. Vill du att låset faktiskt ska betyda något är det dit du ska.

Lägg märke till en sak som saknas: det finns ingen loop. I Kraschsäkring byggde du Valideraren med while True, en loop som frågade om och om igen tills svaret dög. Här finns ingen sådan, och det ska inte finnas. kontrollera() körs en gång per klick, kollar, och uppdaterar etiketten. Blev det fel är användarens nästa klick själva omförsöket. Det är samma skifte som i Fönsterhanteraren: mainloop är väntan, och väntan ersätter loopen.

Strängmetoderna du behöver här

I Vägskälet mötte du .lower() och fick veta att det fanns fler strängmetoder. Här behöver du dem, för användarinmatning är sällan så prydlig som du hoppas.

Ingen av dem ändrar originalet, alla returnerar en ny sträng. Det är samma regel som gällde för int() och str(): resultatet måste tas emot och sparas i en varibel, annars försvinner det.

.strip() är den som räddar flest inloggningar. Klistrar användaren in sitt lösenord följer ofta ett mellanslag med, och "drake123 " är inte samma sträng som "drake123". Felet är osynligt på skärmen, och användaren är övertygad om att hen skrivit rätt.

Ska lösenordet dessutom inte använda stora eller små bokstäver kedjar du dem: .strip().lower(). Metoderna körs från vänster till höger, så den första städar och den andra ändrar till gemener.

Visa appen först efter upplåsning

Ett riktigt lås gör mer än att skriva “Upplåst!“. När lösenordet stämmer ska inloggningen försvinna och appen träda fram. Motsatsen till .pack() heter .pack_forget(), och den plockar bort en widget ur fönstret utan att förstöra den:

lösenord_fält.pack_forget()
lås_knapp.pack_forget()
app_vy.pack(pady=20)

Tre rader, och de hör hemma i else-grenens motsats, alltså där du i dag skriver “Upplåst!“.

Men för att kunna gömma en widget måste du ha sparat den i en variabel, annars finns det inget att gömma. Och där väntar en fälla. Skriver du lås_knapp = tk.Button(...).pack() hamnar inte knappen i variabeln, det gör None. Det är samma sak som i Funktionen svarar: .pack() lämnar inte tillbaka något, precis som en funktion utan return.

Vill du kunna nå widgeten senare skapar du den på en rad och packar den på nästa:

lås_knapp = tk.Button(root, text="Lås upp", command=kontrollera)
lås_knapp.pack()

Det förklarar varför vissa widgetar i exemplet ovan sparas i variabler och andra inte. Den som aldrig ska ändras eller gömmas behöver du aldrig komma åt igen, och då räcker det att skapa och packa den i ett svep.

Resten är strukturen du redan kan från Knappar & räknaren, en uppdatera_gui() som läser tillståndet och ritar rätt vy. Här är tillståndet bara upplåst, sant eller falskt.

import hashlib

avtryck = hashlib.sha256("drake123".encode()).hexdigest()
print(avtryck)